Rebbey's photography

Jag har sett att en del av er fortfarande hänger kvar här sedan jag bytte till Spotlife, dessutom har jag fortfarande 32 prenumeranter på denna blogg. Vad gör ni kvar? Häng med till nya vet jag!


Klicka på bilden för att börja följa min nya blogg.

Translation: I've seen that some of you still hang around here since I changed platform to Spotlife and I still have 32 followers on Bloglovin. What are you still doing here? Check in the new blog now!

Click on the picture to start following my new blog

Nu flyttar Rebbey till Spotlife, HÄR hittar ni mig nu! Alla inlägg från tidigare är med, inklusive kommentarer så det är där ni får kika in i framtiden!

http://rebbey.spotlife.se

Ps. Ni måste lägga till spotlife-bloggen på Bloglovin. Det är det tredje alternativet när ni söker på rebbey!

Hej ni därute!
Jag håller just nu på att genomföra en flytt till Spotlife. Jag måste då ha en standardmall för att kunna importera inläggen från den här bloggen till spotlife's. Förmodligen tar det lite tid för detta att fungera och bloggen kommer därför se otroligt ful ut men när allt är klart, ska min blogg vara redo på Spotlife istället!

Håll ut!

Idag fick jag mitt födelsedagsbrev från Wendy! Fullt med kärlek (min favoritchoklad Galaxy Cookie Crumble som inte finns i Sverige). Åh så fint, och min första egna redigerade film med min nya kamera. Lite skakigt, lite konstigt redigerat men så roligt! Mindre roligt - Nu ska jag räkna matte.

Lilla Kevin, fotograferad idag (Min systers pojkväns brorson)

Jag och pappa. Bilderna togs idag med nya kameran, jag börjar lära mig den nu. Det är så roligt att självlära sig en kamera istället för att sitta och bläddra i instruktionsboken. Längtar efter att plåta någon med denna kamera.

Jag blir upprörd av stress... Har jag mycket i skolan så slutar det med att jag sitter vid köksbordet och svär, allt vad jag kan. Är det mycket människor framför mig på stan som verkar stå still så blir jag så upprörd så jag vill slå sönder något. Jag antar att det blir så när man har växt upp i Stockholm... Orättvisor gör mig också oerhört upprörd, nästan så att jag vill flyga ut genom fönstret som min forna naturkunskapslärare brukade säga.

Listan

Min födelsedag genom min nya kamera Pentax K-5:s kameralins. Den är så underbar, det blir mycket skarpare bilder, den har bättre ljusupptagningsförmåga, den kan filma och så vidare.. Åh jag är glad.

Nu är jag så trött så jag inte vet var jag ska ta vägen. Tänkte sova en kort stund innan vi ska ut och äta ikväll!

Idag fyller jag sjutton år. Jag ligger och myser kvar i sängen med rosorna bredvid mig som jag fick av pappa och vera. Lyssnar på Håkan. Vi två, 17 år. Väntar otåligt på att kameran ska ladda klart. Den där älskade kameran.
Nu är jag sjutton år(!)

Idag skulle jag gå hem till Josie och umgås med den fina tjejen. Det är dagen innan min födelsedag och jag spatserar framåt på den snötäckta vägen i -20 grader. Jag kommer in genom dörren och möts av en överglad Josie och kladdkakor. Något är lurt, jag fortsätter in i vardagsrummet och där, där sitter alla mina fina vänner och skriker "Surprise!". Jag brister ut i tårar. Åh, ni. Mina vackra, älskade, underbara, bästa vänner. Det finns inte ord.

Listan

Det här ämnet är ofantligt djupt. Jag säger såhär, jag ångrar mycket men jag lär från mina misstag och försöker göra bättre nästa gång. Jag ser nu framåt, längtar, önskar och planerar. Genom att ångra saker på en allt för djup nivå gör att man inte uppskattar det man har, det man älskar innerst inne. Så försök att inte ångra och lär istället.

Ikväll har jag dansat feminine vibe som jag gör varje fredag den här terminen. Att dansa gör mig så glad och helt otroligt vad musiken påverkar hur kroppen rör sig. Feminine vibe betyder i princip street fast med mer kvinnliga vinklar, till exempel mer höfter. Det är så häftigt att se min danslärare dansa, hon är så vacker när hon dansar. Hennes kropp är i ett och hon har verkligen känsla. Efter den här terminen hoppas jag att jag har utvecklats, blivit vigare och fått bättre koordinationsförmåga. Jag älskar känslan av att dansa!

Lina som jag fotograferade i helgen. Imorgon är det äntligen fredag och då ska jag dansa som varje fredag! På lördag ska jag studera och sedan träffa Josefin. På söndag... är det en speciell dag!

Min födelsedag för nästan exakt ett år sedan

Jag har ingen direkt favoritfödelsdag utan jag älskar varje födelsedag jag har. Det är bara en dag om året och det känns så speciellt, som att det verkligen är min dag. Jag gör det jag vill, jag slappnar av, jag är jag. I år fyller jag sjutton vilket innebär att jag inte kommer bli vackrare än vad jag är då. Sjutton år, året innan allt det stora. Sjutton år. Sista året som barn.

Lars Winnerbäck, fotograferad under konsert i Långholmsparken i augusti 2010.

Nu är jag med och tävlar i en tävling om biljetter till fankonserter som Lars Winnerbäck ska ha. Jag hoppas verkligen att jag vinner, hans musik är så vacker och har betytt mycket för mig... Jag skrev en nominering och gjorde ett korsord - Vi hoppas på det bästa eller hur? Åh, Lasse...

Jag har så många favoritminnen, eller minnen som jag minns med sån kärlek. Jag räknar upp några favoriter här nu då.

När jag och Amanda var i Tylösand och det började ösregna, sådär mycket att man nästan inte ser någonting framför sig. Jag sprang barfota på asfalten i genomvåta kläder och vad härligt det var.

Jag minns när jag träffade Håkan Hellström på Grönalund här i Stockholm. Han hade solglasögon, långt lockigt hår, rosa/lila jacka och åkte karusell med sin son Sigge. På darriga ben steg jag fram och frågade om jag fick ta en bild med honom och han svarade blygt på sin göteborska att "det kan vi väl få göra." Det enda jag sa under detta möte var att hans son var söt, inte hur hans musik är mer än kärlek för mig.

Jag minns när jag gick på bio med honom första gången, de dagarna jag blev kär. Jag minns hur vi satt bredvid varandra i biosalongen. Tårarna fyllde mina ögon, jag grät mycket till filmer då och när jag vände mig mot honom såg jag att han också hade tårar i ögonen. Där i biosalongen var jag så lycklig bredvid honom.

Jag minns när jag var liten och såg uteteatern på mitt land varje år, vilket jag gör fortfarande. Jag tror bara jag har missat den ett år eller något sånt. Jag minns att huvudrollen hade långt blont hår och sjöng så vackert. Jag älskade att sitta där utomhus på en av mina favoritplatser i hela världen, på mitt landställe, bredvid mormor och lyssna på den musiken jag hört ända sedan jag lärde mig gå.

Jag minns när jag sa "jag älskar dig" för första gången. Hur trygg jag kände mig i den stunden för att han älskade mig med. Och hur lycklig jag var över att känna mig älskad, över att få vara någons. Den stunden, den natten, när jag uttalade orden är en av de finaste kvällar jag har haft.

Varje gång jag har skrattat med mina vänner, alla de gångerna jag har fått göra det med mina världsbästa vänner. När vi bara känt att här kan vi stanna, aldrig flytta oss framåt i tiden. Att skratta så att magmusklerna värker efter en dag med sina vänner är nog det bästa som finns.

Fidan

Åh hörni. Jag gör allt för att inte behöva gå upp till köket och börja plugga. Ett stort och jobbigt naturkunskapsprov väntar på mig imorgon och det lär inte bli roligt ikväll....

Ps. Jag har fått en invite till Spotlife och tänkte flytta över min blogg dit inom snart framtid när de har lagt upp möjligheten att flytta en blogg och inte bara skapa nytt konto på deras hemsida. Spännande!!!! Ds.

Den här obekväma frågan ja, den som var så jobbig för några år sedan - iallafall för mig. Jag var en sån där trettonåring som tyckte att jag var cool som få. Helst av allt ville jag få den där saken överstökad innan jag fyllde fjorton och blev "stor". Det skedde i en tennishall med en pojke jag aldrig träffat innan, en eller två veckor innan jag fyllde fjorton år, vilket är otroligt onödigt. Det var inte mysigt, det var inte fint, det var inte kärleksfullt. Därför ska man vänta med allt sånt tills man blir kär. För med känslor inblandat blir det en helt annan... upplevelse.

Paniken infinner sig, saknaden sköljer över mig som en enorm tsunamivåg, jag får kväljningar och hjärtat börjar göra så sjukligt ont. Jag ser en bild på honom och får en sån insikt; jag kommer alltid att älska honom - på något sätt som man gör med den första man någonsin älskat.

Fidan fotograferad i augusti.

Jag längtar efter sånt här just nu. Nästan till en sån grad att det gör lite ont. I Malmö ligger det inte ens snö på marken och här har det inträffat en ny istid... Dock ska jag vara positiv. Om några månader är det plusgrader, man kanske har lite brunare ben än nu och hela sommaren ligger framför ens fötter. Ah, längtan i luften.

Självporträt från i fredags

Eftersom jag redan skrivit om den här punkten och jag inte är någon sann modebloggerska så kan jag väl först beskriva vad jag hade på mig och sedan säga vad jag istället gjort idag. Jag mötte upp min syster på bussen och vi åkte till Nacka Forum för att fika/utföra hemligt uppdrag. Vi tittade sedan omkring i lite affärer och Cornelia undrade lite vad jag önskar mig (Jag fyller år om en vecka!!!!) Sedan träffade jag Andreas Wijk(!) och han visade sig vara jättetrevlig. Jag känner mig fortfarande som en liten fjortonårig beundrare men hans stil är otroligt inspirerande.

Idag bar jag mina blå jeans från topshop, t-shirt från Zara, Jeansjacka med upprullade armar från England (troligtvis Primark...) och sjömanshatt från Grekland. Se denna outfit nedan!

Den bästa stunden på hela dagen är på morgonen när den här blöta nosen kommer och säger godmorgon. När min bästa vän kommer och pussar mig godmorgon. Det är så fint. Eller på kvällen när han kommer hem med pappa och vi inte setts på hela dagen. Hans tusen "jag har saknat dig"-pussar är värda så mycket, de finaste pussarna man kan få.